Skorstensfejaren förr

Behovet av sotning har funnits sedan medeltiden då skorstenar började användas för att leda eldstädernas rök ur husen. De första skorstenarna var stora och vida och släppte ut mycket värme. Senare murades trängre rökgångar som försågs med spjäll för att hålla kvar värmen. Sotavlagringar samlades i skorstenen som behövdes rensas för att minska brandfaran.

Sotaren som yrkesman nämns första gången under början av 1500-talet. Efter några slottsbränder under just detta århundrade anställde Kungen egna slottsotare för sotningen på de kungliga slotten. I Stockholm anställdes stadssotare då man fått erfara att soteldar var en stor risk och orsaken till många av de förödande stadsbränder som härjat i Stockholm sedan medeltiden.

På 1600-talet blev sotningen föreskriven i städernas kommunala brandordningar. Dessa innehöll lokalt utformade bestämmelser om sotning och brandsyn och om brandsläckningsväsendet. I slutet av 1600-talet började tyska skorstensfejare inkallas till Sverige för att etablera sig som skorstensfejare i sotningsdistrikt och för att lära ut yrket till svenska gesäller och lärlingar.

Skorstensfejarna tillsattes och stod under uppsikt av den lokala polismyndigheten och fick aldrig bilda något yrkesskrå. Ansvaret för sotningen låg i begynnelsen på fastighetsägaren, men genom kontrakt kunde ansvaret överföras på skorstensfejaren, vilket blev regel. Från 1923 års brandstadga överfördes ansvaret direkt på skorstensfejaren och fastighetsägaren befriades från ansvaret. Denna brandstadga gällde obligatoriskt för rikets städer. För landsbygden infördes bestämmelserna successivt genom lokala brandordningar och lagskrevs 1962 som ett obligatorium.

På 1700- och 1800-talen var det vanligt med unga gossar i sotningsväsendet. Under dessa århundraden skulle skorstenarna sotas genom att ”stigas” och ”faras” invändigt och sotet borstas eller skrapas bort. För detta rekryterades ofta ”små och viga gossar”, icke sällan barnhusbarn, som lärlingar. Enligt lag gällde ”husbonderätten” för mästaren, som kunde vara mycket sträng mot sina anställda. Behållningen för gossen var att han fick en yrkesutbildning, som gav tryggad framtid.

Skorstensfejarna är hantverkare och har som sådana varit organiserade i likhet med andra hantverksyrken. År 1897 bildades Sveriges Skorstensfejaremästareförening, som 1915 ändrade namn till nuvarande Sveriges Skorstensfejaremästares Riksförbund.